U.F.O. relaterat

U.F.O. och Utomjordingar eller bara Hjärnspöken?

Varför inte, eller rättare sagt absolut. Det vore märkligt om vi skulle vara ensamma i hela universum. Vi är inte ensamma och den tanken skrämmer oss! Tänk om vi faktiskt är lägre stående varelser utan kraft eller förmåga att kunna hindra andra existenser att ta över, då hjälper varken pengar, politiker eller präster, Huga... hemska tanke. Det är mer än hög tid att acceptera att vi varje sig är "ensamma" eller några andligt "högre" stående varelser, för så länge vi inte accepterar den tanken så kan vi varje sig kalla oss andliga, högt utvecklade eller planera för vad som komma skall. Med en åsnas envishet gör vi som strutsen --- sticker huvudet i sanden (fastän strutsen gör inte så heller) och låtsas som om det inte finns några U.F.O. och utomjordingar. Det paradoxala är att många miljoner människor (c:a 6 miljoner har jag för mig) har sett U.F.O. men nästan ingen har sett Gud, ändå så ber större delen av mänskligheten till Gud (när de hamnar i knipa) samtidigt som de förnekar att U.F.O. och utomjordingar existerar. Om vi i stället för förnekelse accepterade deras berättigade existens då kunde vi också på allvar börja diskutera och förbereda oss inför ett kommande mera konkret möte med våra medsystrar/bröder från andra solsystem. Behöver vi försvara oss mot dem eller lära oss förstå deras språk? Vad har vi för val? Kanske finns Peter Pan också, jag vet inte riktigt säkert :-)

En mycket god vän till mig hade följande upplevelse för något år sedan (2000).
Hon och hennes man var och besökte några gemensamma vänner i Malmö och eftersom några av hennes vänner var rökare så gick de ut och ställde sig på balkongen för att röka. Det var en stjärnklar fin kväll och sikten var utomordentligt bra. Plötsligt upptäcker någon en formation bestående av små lysande trianglar på himlen, dessa tycks röra sig oerhört snabbt och förflytta sig i formation grupperade om tre-fyra. Totalt rör det sig om c:a 9-11 st föremål som förflyttar sig över ett stort område på himlavalvet och trots att avståndet mellan grupperna då och då varierar så tycks de ändå på något sätt höra samman. Hela fenomenet kunde betraktas under c:a 45 minuters tid varefter det försvann lika mystiskt som det kom. Vad det var vet jag inte men jag tvivlar inte på min väns upplevelse.

Mina UFO upplevelser & andra "tomtar på loftet"

Rovfåglar i dyker upp från tomma intet och påminner mig om hur litet det är som vi egentligen vet och förstår. Att just rovfåglar var vad som skulle till för att väcka mig och min Andlighet ur den fysiska världens eviga törnrosasömn var ingen slump. För länge sedan användes DDT för att bespruta våra grödor, ett farligt gift som nära nog gjorde att bl.a. våra pilgrimsfalkar dog ut. Jag minns att jag reagerade starkt mot användandet av DDT och blev otroligt glad när jag för några år sedan fick höra att rovfågelbeståndet var på väg att öka igen. Under ett par års tid så blev jag ständigt påmind om deras närvaro, de dök helt enkelt upp från ingenstans och tycktes alltid vilja visa eller säga mig något. Var de dök upp och i det antal de visade sig för mig blev helt enkelt "för bra" för att det skulle röra sig om en tillfällighet eller slump. Så småningom kom jag underfund med att de var "budbärare" och att jag kunde få en viss form av vägledning av dem, ställa frågor och få svar.... jag började lita på "mina" rovfåglar och förstod att de rovfåglar jag såg inte var "av denna världen". Detta inträffade för c:a 6 år sedan (1995) och förändrade mitt liv på många olika vis. Jag hade alltid haft ett speciellt förhållande till rovfåglar, U.F.O. och andra konstigheter men det kom nu ännu närmre och blev ännu mera påtagligt än tidigare. I en jubileumsbok från de svenska parapsykologiforskarna (kom ut får något år sedan) läste jag en historia om Uri Geller där han på ett verkligt påtagligt sätt blev påmind om rovfåglarna, deras betydelse och deras möjligheter att påverka oss här på jorden. Geller hade en ganska otrevlig upplevelse i samband med rovfåglar och när han blev tillfrågad om vad han trodde det kunde vara så svarade han att han inte riktigt visste men att de hade med U.F.O. och utomjordingar att göra. Jag kan inget annat än bekräfta att det är samma uppfattning som jag och många andra delar..... en del av rovfåglarna är budbärare från världar som ligger bortom vårt förstånd.

Rovfåglar förekommer även i andra dramatiska sammanhang och här kommer ytterligare ett exempel.
En vän till mig och ett av Sveriges äldsta nu levande "kanaler" hade en uppenbarelse av en havsörn 1999. Min vän var ganska sjuk och stod inför att hon skulle genomgå en operation som skrämde henne oerhört, rädslan av att hon inte skulle klara operationen gjorde att hon inte mådde speciellt bra de närmaste veckorna innan hon skulle läggas in på lasarettet. En morgon bara några dagar innan själva operationen tittade hon ut genom sitt köksfönster och såg då en jättelik vacker havsörn som bara satt där och tittade in på henne genom köksfönstret. Just vid denna tidpunkt så var jag på besök hos henne och när hon frågade mig om fågeln och vad det var så förklarade jag för henne att det kändes positivt och att det säkerligen var hennes skyddsängel som besökt henne. Hon bejakade detta och sa att hon själv upplevt det så men tyckte att det kanske bara var hennes fantasier och ett rent önsketänkande men ändå så hade havsörnen tittat på henne på ett oförklarligt och rogivande sätt, hon litade på känslan som örnen gett henne. Operationen gick bra och min vän var snart hemma i bostaden igen, och havsörnen då? Jo den kom och avlade visit på morgonen dagen efter det hon kommit hem från sjukhuset, tittade min vän i ögonen och flög sin väg..... Örnens uppdrag var slutfört.

Jag jobbar som en besatt med mig själv och mina guider främst Ileone, Sananda och Lea. Lea är den guide som påstår sig skulle hjälpa mig med kontakterna till astralplanet (den andra sidan) men ärligt talat så är jag dels besviken på henne och de "svåra" andar som hon ger mig att förmedla kontakter ifrån. Efter en hel del i mitt tycke misslyckade seanser så börjar jag alltmer att ifrågasätta henne som en pålitlig guide. Jag ifrågasätter hennes namn, existens, förmåga m.m. På den tiden jobbade jag som glassförsäljare på hemglass och hade bl.a. en av mina turer längst söderut i Skanör / Falsterbo. Den dagen jag skulle köra denna speciella tur så regnade det och jag var sen på jobbet och ganska stressad och irriterad över det mesta. Sent ute och bråttom så hamnar jag i Höllviken och som för att ytterligare spä på min irritation så visar det sig att klaffbron över Falsterbokanalen är uppe med länga bilköer och väntan som följd. När väl bron fällts ned igen så händer det absolut ingenting med bilkön, den bara står stilla... Så småningom så börjar den röra på sig och när jag kommer fram till bron så ser jag att den bilen som stått längst fram fått motorstopp och därför varit tvungen att skjutas åt sidan. Försäljningen går uruselt den dagen och det är dags att ge sig hemåt igen. Samma mönster upprepas nu fastän från det andra hållet. Klaffbron är upp men ingen nämnvärd bilkö (endast ett par bilar framför mig) och jag sitter och blir småförbannad för att jag skall behöva vänta ytterligare och hela tiden så känns det som att jag SKALL ha det här, man vill förmedla något. Jag skall helt enkelt inte hetsa upp mig och stressa... När jag tittar fram emot bron för att se vad som orsakat att den är uppfälld så ser jag en gammal pråm som sakta glider fram i kanalen. Jag läser namnet på pråmens sida LEA står det med STORA TYDLIGA bokstäver. I samma ögonblick som jag läser namnet LEA då förstår jag att min guide Lea faktiskt finns och att det är hon som iscensatt hela denna uppvisning och utan minsta tvekan så vet jag också vad som skall hända härnäst. Jodå förmodligen så har även du gissat det, när bron gick ned så startar inte bilen som står först i kön och föraren står där med ett stort frågetecken över huvudet. Jag kör vidare för jag vet att så snart jag kört över bron så kommer hans bil att starta och han kan fortsätta si färd. Efter en kort stund så kastar jag en blick i backspegeln och ser honom komma körande. Jag vet nu att Lea finns och ger mig korrekta budskap men tyvärr så kan jag inte använda mig så mycket av henne därför att nästan alla andeväsen hon kommer med härstammar från slutet på 1800 talet och början på 1900 talet och mycket få av de seancedeltagare jag har haft känner helt enkelt inte till sina förfäders historia och kan därför inte ta till sig budskapen.

Ungefär på samma plats någon månad senare så inträffar följande händelse. Denna gång är det inga bilköer, ingen stress eller irritationer och jag kör i normal takt på väg mot Skanör / Falsterbo. I ett litet skogsparti strax efter Höllviken kör jag spontant in till sidan och stannar bilen och tittar upp. Jag ser ett ganska långt avlångt silverfärgat föremål sväva strax ovanför skogsbrynet. Det bara hänger där helt tyst, helt stilla. det verkar som om det är rödfärgat i båda ändar och något slags mönster (fönster) på sidan. Det enda jag minns i övrigt av händelsen var att jag i lugn och ro satt och funderade för mig själv och konstaterade allt va det inte kunde vara. Det var ingen ballong, ingen zeppelinare, ingen målbogsering, ingen raket, inget flygplan och ingen synvilla. Vid den tiden så kom jag inte ens på tanken att det kunde vara besökare från en annan dimension, denna tanke slog mig inte förrän c:a ett halvår efter själva händelsen, då först slog tanken mig att vad jag faktiskt sett var ett U.F.O. vad detta U.F.O. var för något är fortfarande en gåta.

Jag och två kvinnliga medium var på väg hem från en kurs. Vi satt och pratade och hade det allmänt trevligt. Plötsligt så ser jag ett besynnerligt blått ljus i den ena vägrenen och för min del så blev hela bilden mycket suddig. Efter ytterligare någon timmes bilfärd så frågar mina kompisar mig hur lång tid det tar innan vi är hemma i Malmö igen. Vi befinner oss då strax norr om Helsingborg och jag tittar på klockan. Nästa gång jag tittar på klockan så har det försvunnit c:a 25 minuter och vi befinner oss mitt inne i Helsingborg. Vi tittar alla på varandra och frågar oss i kör vad hände? hur hamnade vi här? Ingen vet vad som hände men för en gångs skull så var vi tre stycken som upplevde exakt samma händelse. Jag kan bara tala för mig själv men efter den händelsen så tog det mig c:a 1 - 1,5 år att hämta tillbaka energier i kroppen. Jag kände mig helt tömd och som en urvriden skurtrasa. En av deltagarna sade sig haft kontakt med någon i en annan dimension som bad om ursäkt för det inträffade och förklarade det med att det "tagit upp oss och råkat sätta tillbaka oss i fel tid". Jag har dock inte själv fått något budskap eller annat som varje sig kan bekräfta eller förneka detta påstående, men märkligt var det.

Lördagen den 13/2 2001 var vi åter samlade hemma hos mig. Denna gången var vi ganska många... närmare bestämt 17 personer, mycket folk för att vara i min lilla lägenhet. Energierna i rummet var kompakta och en del av deltagarna drabbades av kraftig huvudvärk direkt vid ankomsten. Sammankomsten blev ingen seance utan snarare en diskussionsafton, demonstration av ESP och telepati. För att kunna ge alla sittplats så hade jag tidigare under dagen tagit fram mina utemöbler (plaststolar) som jag ställt upp i en prydlig rad i seancerummet. Plötsligt under sammankomsten så brakade en stol sönder och mannen som förut satt helt stilla på stolen sitter något överraskad på golvet och ser ut som ett levande frågetecken??? Senare samma kväll så händer det igen... Jag är djupt inblandad i en debatt om s.k. U.F.O. med en annan man och jag känner att denna person inte vill förstå budskapet som jag så tydligt försöker förmedla, jag känner att jag börjar bli irriterad och att energierna i rummet byter karaktär. Några sekunder senare så sitter även denna mannen helt överrumplad på golvet och undrar vad som hände. Nu känner de flesta av oss till att just dessa plaststolar har en benägenhet att gå sönder och därför så fäste jag inte så mycket uppmärksamhet vid händelsen just då, dagen efter däremot --- För det första kunde jag konstatera att ingen av männen var stora och tunga, ingen av dem hade suttit oroligt eller gungat på stolarna men däremot så hade båda dessa männen uppträtt tvivlande och det kändes som om de inte riktigt 'hörde hemma' i församlingen. Jag kunde också konstatera att stolarna var av skilda fabrikat, hade förvarats på olika platser och att det skilde 4 år och sex månader mellan tillverkningsdatum. På mitt amatörmässiga vis så kunde jag också konstatera att brottytorna på stolarna tycktes vara raka och rena d.v.s. det fanns inga tecken på tidigare sprickor i materialet.

Behöver jag tala om att stereon, bilen, datorn och mina elektroniska prylar behöver uppmuntrande tillrop för att fungera tillfredsställande eller att det smäller och knakar i mina möbler då och då? Jag är övertygad om att många av er som läser detta har varit med om eller upplever liknande händelser i er egen omgivning.

Rent generellt så gäller det för mig att tekniska prylar helt enkelt går sönder i min närhet, detta är speciellt utmärkande för sådant som jag är eller har
gjort mig beroende av, bilar, datorer, TV, Video o.s.v. Det finns helt enkelt alldeles för många historier kring detta för att jag ens skall orka skriva ned alltsammans. Vad jag däremot lagt märke till är att jag är fruktansvärt känslig för elektricitet och att jag blir direkt fysiskt illamående (speciellt kalla dagar) då det är mycket statisk elektricitet i luften. Att jag haft sönder saker går det många roliga historier kring det var t.o.m. så illa att på en av mina tidigare arbetsplatser så tilläts jag inte ens att ta emot, kvittera ut postpaket eller ens gå i närheten av ny utrustning :-)